Om Jaan Suurküla

Studerat medicin vid Göteborgs universitet med examen 1969. Parallelt därmed forskarutbildning i farmakologi. Deltog i undervisningen av läkarkstuderandena och fick fördjupad insikt i moderna läkemedels verkningsmekanismer vilket sådde ett första frö av tvivel om hur man skall kunna förebygga och bota sjukdomar med sådana medel. Blev undrande över att i stort sett varje farmakologiprofessor och flera docenter var kopplade till läkemedelsindustrin som konsulter och tjänade mer än sin lön på detta.

Under 70-talet var min huvudinriktning åldrandeforskning som ledde till en åldrandeteori (1973) som ifrågasatte den städse föreställningen om åldrandets natur, se "Chronic stress - the cause of Ageing?". Detta ledde mig till definitiv övertygelse om att modern medicin var inne på fel spår när det gäller att förebygga och bota sjukdomar eftersom man i huvudsak ägnade sig åt symptombehandling med mer eller mindre giftiga substanser, och jag beslöt därför lämna sjukvården.

1977 började jag arbeta vid Tallmogårdens hälsohem under Dr Karl-Otto Aly. Där fanns tillgång till omfattande information om alla tillgängliga alternativa läkemetoder och mycket kunskap om näringslära (under läkarutbildningen fick vi endast en mkt kort kurs i detta viktiga ämne) och jag kom till insikt om att brister på viktiga mineraler och vitaminer är betydligt vanligare pga vår industrialiserade kost än vad läkarvetenskapen vanligen inser, inte minst för att normerna för dagligt behov är satta alldeles för lågt (på grundval av förvånansvärt bristfällig forskning), se även min engelska hemsida "Vegetarianism for health".

Efter tre år vid Tallmogården kom jag till slutsatsen att behandlingsresultaten inte var tillfredsställande och metoden ställde så radikala krav på livsstilsändring att de flesta inte klarade av det. Fann samtidigt att orientalisk medicin stod på en betygligt mer avancerad nivå och började studera ayurveda då jag fann att den byggde på en mycket avancerad och djupgående kunskap om naturlagarna.

Slutade vid Tallmogården 1980. Eftersom jag inte ville återgå till att symptombehandla med giftiga mediciner i sjukvården blev jag företagsläkare vid ABB. Gjorde forskning på arbetsskador där samt utvecklade en metod att behandla ryggar grundad på en amerikansk behandlingsmetod samt har sedan dess tillämpat den i stor omfattning. Den är till skillnad från de vanligaste kiropraktiska metoderna helt fri från våld och hårda knyckar, vilket jag funnit vara en stor fördel.

Parallellt med jobbet på ABB studerade jag ayurveda och började praktisera detta.

Arbetade med ayurveda i Sverige i början på 90-talet och var samtidigt rådgivare och medicinsk sakkunnig åt TCO i rättsfall rörande arbetsskador i skuldra, nacke och rygg.

På grund av att lagar infördes i Sverige som förbjöd läkare att arbeta med alternativ medicin tvingades jag att bli "yrkesflykting" och har arbetat utomlands, bland annat vid en ayurvedaklinik i Tyskland.

Jag finner det högst beklagligt att svenska politiker låtit sig grundluras av läkemedelsföretagens lobbyister (bland vilka finns flera svenska professorer) till att förbjuda läkare från att ägna sig åt verklig läkekonst som verksamt kan förebygga och bota sjukdomar. Detta hade kunnat spara mångmiljardbelopp åt samhället varje år.

Det är märkligt att politikerna inte förstått att motivet för denna lobbyism varit att effektiv naturläkekonst är ett stort hot mot läkemedesindustrin eftersom man eliminerar dess kundunderlag genom att verkligen bota i stället för att dämpa symptom. Se även min artikel: "Brister inom skolmedicinen".